imaddeshuvud.blogg.se

Hua, stryp mig fort. Jag har så ont! Ägglossning it is. Allt som har med kvinnokroppen och dess otroliga förmåga att få barn är ganska jobbigt för mig. Ont vid både ägglossning och mens. Och det rejält. Nu vet jag inte om jag ska stå, sitta eller ligga. Allt gör galet ont. Från äggstockarna och bak i ryggen värker det. Huanamej. Hur tänkte evolutionen när man har så ont vid ägglossning att man inte ens överväger att försöka göra barn? För vi alla vet väl hur barn blir till? Big fail evolutionen! 

De dagar jag är ledig brukar jag och sonen välkomna sambon hem genom att sonen sitter på köksbänken, knackar på rutan och ler världens största leende. Jag står fånigt bakom och säger "åååh titta det var pappa som kom hem" men fånig röst. Ungen tänker säkerligen nått i stil med att ja mamma lilla jag ser att det är pappa som kommer hem. Idag nämnde även mamman att pappan hade köpt blöjor till det lilla bajsmonstret och en chokladkaka till det stora pmsmonstret. Gulliga karl.
Pms är det på hög nivå i detta hushållet just nu. Men choklad hjälper alltid vettni. Jag har nämligen en teori. Jag blir skitsur när jag har pms. Stubinen är två millimeter lång och jag tänder till på alla cylindrar samtidigt. Men choklad utsöndrar endorfiner (kroppens lyckopiller typ) och de flesta kvinnor jag känner, med mig själv inräknad blir sugna nått så riktigt grymt sugna på choklad under pms veckan.  Detta enligt mig måste vara för att göra det enklare för folk i omgivningen, inte minst våra karlar. Så anledningen till att vi blir sugna på choklad är för att göra livet enklare för våra karlar när vi har pms. Så tjejer. Skäms inte, ät en ruta eller två till ;)

Efter att nästan kört in i väggen totalt och hittat tillbaka är det nu bara tre veckor kvar av pluggande. Jag fick C på min senaste uppgift. Den som fick mig att få sån ångerst och stress. Jag trodde inte den skulle bli godkänd och så fick jag ett C på den. Jag som var redo att ge upp skiten. Men nu är det bara en massa repetion kvar och två filmer. Nästa fredag ska jag skriva eximinationsuppgiften, veckan efter det är det betygsamtal och sen den 24:e skriver jag slutprovet. Det kommer att bli en enorm lättnad. Att plugga med småbarn och jobba samtidigt är skittufft. Sanningen svider men hade jag fått välja igen så hade jag inte valt att plugga nu med allt detta i bagaget. Men man lär av sina misstag. Men jag har fått enormt stöd från alla omkring mig, för att inte nämna min fina sambo som ställt upp och stöttat till max. Nu är vi grymt trötta på detta båda två. Jag spenderar mer tid med datorn och datorstolen än med honom just nu. Men snart är det över. Snart får vi tid för varandra. Snart får jag tid, tid jag kan bestämma över själv. Jag kommer inte veta vad jag ska göra av all tiden ;)

 

Några rader från en av favorit psalmer

 

Låt oron få sjunga som stenar mot botten.

Hela ditt liv är ett samtal med honom som

bär universum och bor i ditt hjärta. Han delar

ditt liv, både glädjen och smärtan.

Du är en bön. Gud din bön