Idag bestämde sig lillkillen för att vakna vid halv sex. Detta gillade mamman en aning mindre. Kliver upp halvsovande, gör ett ärligt försök med napp och snutte för att få sonen att somna om. Kryper ner i sängen igen. Tio minuter hörs det sång och så småningom gnäll från lillkillens rum. Okej, han lär nog inte somna om. Så mer eller mindre sovandes kliver jag upp och gör välling. Byter en blöja och går in mot sovrummet och dubbelsängen, då slår det mig att jag traskat runt i hela huset förbi våra stora fönster utan trosor!!! Förmodligen låg grannarna och sov, annars kanske någon blev lycklig, eller olycklig ;)
Usch. Denna vecka har inte alls varit kul. Sonen min har varit toksjuk hela veckan med en riktigt ordentlig infektion i kroppen med både kräkningar, diarré, hosta och snorig näsa. Vi har varit på gränsen att bli inlagda då han varit blå om naglar och läppar i tre dagar (tecken på näringsbrist) samt att hans kiss varit lite brunaktigt och koncentrerat (tecken på vätskebrist). Vi har haft daglig kontakt med antingen bvc, barnakuten och 1177. Igår verkade det vända en aning och idag har vi bara fått kissblöjor med normal färg och inget bajs ännu. Igår började han även äta lite mer än bara välling och likaså idag. Idag har han även börjat dricka mer så nu hoppas vi verkligen att det är på väg åt det bättre hållet.
Det är sånna här veckor man bara hade velat skita i att plugga. Tiden har knappt funnits till och jag har stressat mig igenom allt. Men min underbara vän J säger att jag är grym så både pluggar, jobbar och tar hand om familj och hus. Det är uppmuntran som behövs. En kär kollega blev chokad när han fick höra att jag även pluggade och tyckte inte det var illa gjort med jobb och småbarn. Och min kära sambo, han störtar mig jämt och sa att jag absolut inte kunde hoppa av nu när jag är så nära slutet. Sex veckor kvar nu. Och denna veckan sög jag åt mig alla uppmuntrande ord jag kunde. Och nu känner jag mig ganska grym. Jag jobbar, jag sköter om mitt hus, mig själv, min familj och jag pluggar. Jag får allt att gå ihop, jag är grym! (Man får faktiskt säga så om sig själv)
Det kändes otroligt bra att lämna in min laborationsrapport en dag innan och inte sitta och slita samma dag den ska in. Hade tid och motivation igår så jag gjorde laborationen och bestämde mig för att skiva rapporten idag och i morgon. Men jag fick ett ryck och skrev nästan klart den igår. Idag var det diskussionen kvar. Och självklart lite finlir.
Motivationen med plugget börjar komma tillbaka. Det har gått bra på proven och nu nästan rann orden ur mig till laborationsrapporten. Måtte jag få ett bra betyg på den, annars försvinner nog motivationen igen. Många gånger känner jag mycket hellre för att umgås med min son och sambo, eller kanske gå ut i det fina vädret. Men allt slit kommer att löna sig i slutändan när jag har nått mitt mål. Första delmålet är snart klart. I´m gonna rock this shit!